Jag är 33 år gammal och utgår från Häljarp, där jag bor med min familj. Mitt musikintresse började när jag föddes eftersom musik alltid var ett dagligt inslag hemma. Pappa, en gammal dansbands speleman och min syster som började sjunga & spela ute när hon var 12 år gammal. ”It was ment to be”. Mamma var managern. Jag började som alla andra att sjunga i skolan, på spex, teateruppsättningar, skolans olika sammankomster. Jag brukar säga att min musiklärare i mellanstadiet var den som upptäckte mig, jag kan stolt säga att han är pappa till halva ”Calaisa” som jag för övrigt avgudar. Det fortsatte med kyrkokör där jag lärde mig all stämsång, inte den stämsången jag ville lägga men ändå, nyttigt var det! Lite orgel hann jag också med under mina skolår, inget för mig men jag kan i alla fall läsa noter. Uppsättningen Oliver Twist på Kävlinge teater gjorde att jag för första gången kom med i tidningen, så stolt man var då. Det följde ett antal år med talangjakter, där jag INTE lärde mig att skaka i hela kroppen så fort jag gick ut på scenen. Jag envisades med att inte följa min syster i hennes fotspår och blev helt enkelt servitris, där fick man lära sig att slita och jobba för pengarna, en helt underbar utbildning. Jag flyttade utomlands ett halvår men kom springande tillbaka till den svenska tryggheten, borta bra men hemma bäst. När jag var 19 år ringde min syster mig och förklarade att hon hade tappat rösten och bad mig om hjälp. Hon ville ha med mig på en spelning! Eftersom jag hade hört alla hennes låtar under hela min uppväxt kunde jag det mesta och så fortsatte det. Vi satte igång ett sound med mycket stämsång och blandade våra röster på alla låtar. Vi sjöng ihop i ca tre år och sen var det äntligen dags för mig att pröva mina egna vingar inom musiken. Jag gick med ett skånskt dansband som hette ”Skåneligan”, vi ändrade senare namn till ”Canyons”. Vi spelade runt om i södra Sverige. Efter ett tag blev vi kontaktade av en dansk man vid namn Birger Langholst som saknade ett band. Vi började att turnera runt i Danmark med honom och jag stannade kvar där i tre år. Eftersom inget hände och mitt sociala liv föll ihop slutade jag och började arbeta 9-17. Efter några månader började jag sjunga med min syster igen och här är vi nu. Det är ca 8 år sedan. / Malena
